Poul Hultberg

Poul Hultberg var bara 28 år och hade nyligen flyttat till Göteborg från Köpenhamn när han 1948 ritade och vann arkitekttävlingen om Göteborgs nya bad- och idrottshus.

En mejeristson från den lilla byn Tryggelev på Langeland som fått möjlighet att studera på Kunstakademiets Arkitektskole. Bara några år efter examen hade han hunnit bilda familj, bli tillfångatagen och fängslad av den tyska ockupationsmakten, ritat sina första idrottshallar och flyttat till Sverige för ett nytt jobb som arkitekt på Nils Olssons Arkitektkontor.

Vinnarbidraget döptes till Ronden och Poul såg framför sig en amfiteater där alla, oavsett sittplats, skulle kunna se handboll, inomhusfotboll, tennis, friidrott, boxning och brottning nere på spelplanen. Stora glaspartier från mark till tak skulle förmedla folklivet i foajéer och trappor till de som passerade ute på Skånegatan. På kvällarna när olika evenemang var igång skulle himlen lysas upp av arenans ljusprakt.

Arkitekttävlingens prisnämnd talade om en storslagen lösning av uppgiften. Simhallen och sporthallen byggdes ganska snart. Men det skulle dröja ända till 1971 innan tävlingshallen stod klar.

Poul Hultberg fick uppdraget att se över och revidera sina gamla ritningar för att skapa ”Nordens största centrum för kultur, näringsliv och idrott”. Nu innehöll beställningen 12 000 sittplatser och 2 000 ståplatser istället för ursprungliga 6 000 och 3 000.
Drömmen om en amfiteater levde kvar liksom visionen om en arena där inte bara de som köpt biljett, utan också de förbipasserande, skulle känna sig välkomna.

Det visade sig bli ett omdiskuterat bygge. Namnet debatterades, färgen debatterades, ekonomin debatterades. Och kostnaderna drog iväg. Något måste bort. Stadens beslutsfattare kastade en sten genom det planerade glaspartiet och stängde alla diskussioner. Arenan döptes till Scandinavium och glaspartiet ersattes av en plåtfasad som målades orange.

Det var så klart ett nederlag för arkitekten som väntat i över två decennier på att få se sina handritade skisser bli verklighet. Under de följande årens om- och tillbyggnader hoppades Poul på en ny chans att få göra visionen levande. Han gjorde flera försök till övertalning, men med tiden blev den orange arenan ett riktmärke i stan.
En byggnad som göteborgarna var stolta över och som de gav smeknamnet sardinburken. När Scandinavium till slut målades helt grå gav Poul upp sin kamp.

Idag möter du ett helt nytt Scandinavium. När arkitekterna moderniserat arenan har man rest sjuttio år tillbaka i tiden. Man har bläddrat i arkivmaterial och tagit del av Poul Hultbergs tävlingsbidrag från 1948. Entréerna har öppnats upp och fasaden fått fler glaspartier som släpper ut ljuset från arenan. Scandinavium har blivit den varmt lysande lykta som Poul en gång önskade. 

I samband med ombyggnationen 2017 bestämde vi oss för att hylla arkitekten genom att döpa om Scandinaviums restaurang till Pouls.